Medmänskligheten under lupp

Medmänskligheten i vårt samhälle håller kraftigt på att urholkas, men har samtidigt chans att räddas . Reflektioner från den nyligen avslutade ESF-konferensen i Malmö, men även kring det allmänt rådande samhällsklimatet i Sverige och världen i övrigt både oroar och väcker hopp.

Kampen mot hedersförtryck

Torsdagskvällen den 18 september 2008 hade cirka 70 personer samlats i KFUMs lokaler vid Betaniaplan i Malmö för att lyssna till en paneldebatt kring hedersvåld och hederskultur. Det som ingav hopp var att såväl panelen som åhörarskaran bestod av både unga och medelålders män och kvinnor av både svensk och skiftande etnisk bakgrund. Åhörarna deltog aktivt med frågor till panelen och diskussionen var intressant. De samlades vilja att få slut på våldet och könsförtrycket var mycket tydlig, trots att det finns ett stort motstånd från olika håll. Motståndet tar sig ofta uttryck som illasinnat förtal, utfrysning och nedvärdering av dem som inte håller sig till de patriarkala reglerna och kan även leda till misshandelsfall och ibland mord. Bland annat förväntas ungdomar från skilda hederskulturer bevaka framför allt flickornas kyskhet och uppförande, men även pojkarnas beteenden i en hård struktur som kopplar in hela släkter och även grannar. Flickors och kvinnors friheter och rättigheter begränsas kraftigt, men även pojkarna tvingas gifta sig tidigt ofta mot deras egen vilja. Här har vi män ett ansvar att ta för hur vi ser på kvinnor och på vår manlighet, oavsett om vi är etniskt svenska män eller har en annan bakgrund.

Den cyniska sexhandeln

Under fredagen hölls även ett seminarium om trafficking. Jag noterade att vi var runt tio män i salen bland de nästan 100 kvinnorna. Tyvärr verkade inte ämnet ha lockat så många män dit och ingen av oss var under 30 år, men det hade behövts fler män i alla åldrar eftersom det var tänkvärda saker som sades. Sexhandeln är en sällsynt vidrig företeelse. Ca 14 % av de nordiska männen har någon gång eller regelbundet köpt sex och siffrorna är mycket högre på andra håll i världen. Köparna är ofta familjefäder. Tonårspojkar och unga män i Sverige och Europa säljer sig själva över internet, liksom unga tjejer. Jag lade märke till att de som köper sex av olika slag inte verkar tänka på vilken sårbar situation den prostituerade befinner sig i. Runt 120 000 kvinnor och barn om året förs in i sexindustrin bara inom EU. Det handlar bland annat om 5 500 barn varje dag som utnyttjas av pedofiler. Tanken äcklar och skrämmer. De kvinnor, flickor och pojkar som utsätts för den cyniska människohandeln tar alla psykisk skada, och drabbas förr eller senare av posttraumatisk stress: de klarar inte av nära relationer, blir hatiska och misstänksamma mot män i allmänhet, blir kallhamrade eller inåtvända och dövar sina symptom på alla möjliga destruktiva sätt samtidigt som de stöts bort av omgivningen. Samma psykiska skador får dem som har gett sig in i sexhandeln av rent oförstånd. Det tänker inte sexköparen på. Den eventuella hallicken bryr sig bara om att tjäna så mycket pengar som möjligt och fortsätter att hantera sina sexslavar med ett skoningslöst fysiskt och psykiskt våld. Vilka mansideal och vilken kvinnosyn har de som deltar på olika sätt, vilka rättigheter tar sig vissa människor och till vilket pris för dem som utsätts?

Sexförsäljningens motståndare

Det finns vardagshjältar som bidrar till att motarbeta det här. Inom prostitutionsenheten i Malmö finns t.ex. socionomer och sjukvårdare på NAVET, KAST, Köp av sexuella tjänster, samt FAST, Försäljning av sexuella tjänster. Socionomerna där jobbar med att få sexköpare att bryta sitt beteende, respektive med att hjälpa prostituerade ur träsket. Poliser, kuratorer, sjuksköterskor och kvinnojourer runt om i Norden arbetar hårt för att motarbeta sexslaveriet. Inom olika manliga nätverk arbetar man också aktivt för en sundare manlighet och en sund kvinnosyn. De kommersiella krafterna och det glorifierade kvinnoföraktet däremot håller samtidigt sexhandeln igång. Oviljan hos många att faktiskt se dess konsekvenser gör det svårare att få till en positiv förändring. Har vi inte alla ett ansvar att begrunda var vi står?

Mans- och kvinnoideal

Bakom allt finns det djupt rotade föreställningar om mäns rätt till gränslös sex och kvinnors underkastelse. Alla heterosexuella män har inte de idealen, utan vill hellre ha kvalitet än kvantitet och dras till kvinnor av kärlek. Ändå kan en man t.ex. ”dra över” 20 tjejer och bli hyllad som hjälte av både män och kvinnor, men de tjejer som killen har haft sex med, eller de kvinnor som har haft två partners som de varit kära i stämplas genast som horor. I grunden finns det en orättvis och ologisk syn som säger att vi män får göra allt och kvinnor ingenting, och att det är okay att exploatera, misshandla och utnyttja vissa personer. Kvinnor och medlemmar ur andra grupper än den egna kan man gärna behandla illa. Varje samhällsgrupp tycker så om ”de andra”, utan att tänka på att vi faktiskt alla är människor med känslor och ett okränkbart värde. Föraktet för kvinnor, hånet mot män med sund människosyn, eller hatet mot ”de andra fiendegrupperna” undergräver den sanna demokratin. Borde vi inte istället utveckla en bättre kontakt mellan könen och jobba för det positiva samarbetet mellan olika kulturer, religioner, politiska fraktioner och samhällsgrupper, liksom för en sund kärlek och erotik? Ska vi vara varandras medmänniskor eller motmänniskor? Samtidigt är de grövsta machobeteenden som många män håller vid liv och triggar hos varandra, men som även många kvinnor uppmuntrar hos oss män, och uppfostrar sina söner till avgörande för att övergreppen fortsätter och gör samhällsklimatet allt råare. Ett annat orosmoln är att väldigt få juridikstudenter vill bli målsägarbiträden, försvarsadvokater eller åklagare nu för tiden, utan de vill istället hellre ägna sig åt affärsjuridik. Varför då? Jo, för att det svenska rättssystemet inte uppmuntrar till civilrätt. Mänskliga rättigheter har mycket låg status trots att vem som helst kan drabbas av brott. Vilken slags värld vill vi egentligen ha?

Anders Moberg

Fil.kand. i semitiska språk, författare, debattör och medlem av Män för Jämställdhet